Publicerad Lämna en kommentar

Deodorant utan Aluminiumklorid

När jag var 16 år så lärde jag mig om aluminiumklorid och vad det gjorde i kroppen. Jag bestämde mig då för att sluta misshandla min kropp och gå över till mer naturliga deodoranter utan detta förpestande ämne. Men… det var inte riktigt så enkelt. Alla ni som gjort ett försök vet vad jag pratar om. Det går bra i några dagar medan aluminiumkloridet fortfarande finns kvar i armhålan i relativt hög dos. Sen går det utför. Armsvetten ökar.

Deodorant utan Aluminiumklorid
Deodorant utan Aluminiumklorid

Det positiva med den här historien är att det är över tio år sedan och numera finns det fler och bättre alternativ av deodoranter utan aluminiumklorid. Min favorit är Acai Energy från Sante Naturkosmetik. Den fyller sin funktion väl samtidigt som det luktar gräddigt söt utan att vara för söt.

Jag var dock ihärdig och testade flera olika varianter. Tillslut fastnade jag för en spray som jag tyckte fungerade ganska bra. Jag hade även hittat en rutin där jag tvättade mig noga på morgonen innan jag sprayade på mig den, lät armhålorna torka helt med armarna i vädret, sprayade igen och lät torka helt innan jag tog på mig en ren tröja. Den här proceduren upprepade jag igen när jag kom hem från skolan. Allt fungerade fint och jag höll på så i ett halvår.

Glöm inte deodoranten utan aluminiumklorid!

Men så en dag på sommarlovet försov jag mig till mitt extrajobb på Posten och glömde deodoranten. Dagen började som vanligt med sortering av post. Man lyfter och sänker armen hundratals gånger under ett par timmar. Sen drar man ut på sin runda och springer trappa upp och trappa ner med post tills man är trött och svettig. Sen är det sortering igen. Just den här dagen var det extra mycket att göra och jag fick hjälp att sortera av en jämnårig kille från skolan.

Man står ganska trång vid sorteringen och går ofta in i varandra, ibland med armen rakt upp för att nå högsta hyllan. Ganska tidigt kände jag att något lukta illa men kunde inte förstå vad det var. Efter en stund luktade det så hemskt att jag började misstänka att någon prankade mig och hade lagt något äckligt vid min station eller lagt något i mina sidofickor på byxorna, så jag började leta efter en död mus eller liknande, utan resultat. Jag var helt säker på att även killen kände att något luktade men vågade inte säga något ifall att det var han som hade en gammal inpyrd tröja på sig.

Sen slog det mig.. Jag hade glömt deodoranten. Men kunde det verkligen vara det? Diskret för att inte killen skulle se lyfte jag på armen med ett brev i högsta hugg och sniffade. Jo, ta mig tusan, det var min armhåla som luktade. Resten av tiden försökte jag hålla mig på så långt avstånd från andra som möjligt och hålla ner armarna så mycket som det tilläts.

På hemvägen från Posten stannade jag till på mataffären och köpte en deodorant med aluminiumklorid. Jag kände mig besegrad.

Slutet gott…

Det positiva med den här historien är att det är över tio år sedan och numera finns det fler och bättre alternativ av deodoranter utan aluminiumklorid. Min favorit är Acai Energy från Sante Naturkosmetik. Den fyller sin funktion väl samtidigt som det luktar gräddigt söt utan att vara för söt.

Jag brukar rolla på den på kvällen innan jag går och lägger mig så att jag luktar gott även när jag sover. Jag älskar hur doften sitter kvar i nattskjortan nästa gång jag sätter på mig den. Det får mig att tänka på när jag var liten och brukade låna med min mammas nattlinne när jag sov över hos en kompis. Det luktade alltid gott av hennes deodorant och fick mig att ha mindre hemlängtan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *